Tidigare civilisationer - Atlantis

Den atlantiska rasen utvecklade minnet. Före dem hade de andra sinnena utvecklats såsom känslan, hörseln och synen.

De startade som jägare och herdar och byggde sina hus i sten och trä. De räknade inte ut, utan visste direkt, exempelvis vad något vägde och de tänkte symboliskt i bilder och färger.

Första perioden var cirka 100 000 f.Kr – 50 000 f.Kr. då de utvecklade en högkultur med avancerad teknologi. Den andliga nivån var hög. De var magiker och kunde påverka omgivningen med ljud, såväl saker som vilda djur.

Där fanns två grupper, den ena som var följeslagare till Enhetslagen (Children of the law of One), och den andra gruppen var Belials söner, som var själviska: Det fanns de som manipulerade med DNA och skapade bastarder som kentaurer.

Den första katastrofen kom enligt Cayce 53 000 f.Kr. Problemet med de vilda djuren som hotade mänskligheten gjorde att representanter samlades från olika världsdelar för att hitta lösning på problemet. De orsakade stora gasexplosioner som använde gasfickor i jordens innandöme. Det ledde till att jorden sprack och kontinenterna gled isär och en ny istid kom.

Atlantis splittrades till nio öar. De på västra delen som hörde ihop med Bahamas och Bimini strax utanför Florida flydde till Mexiko. På högra sidan hörde den ihop med Afrika och de som bodde på östra sidan flydde till Pyreneerna, Marocko och Sudan. Det fanns ett kungarike 70 000 f.Kr. som nådde en så hög nivå att de hade kontakt med det gudomliga och hade besök av gudomliga varelser. Kungen då var St. Germaine. Han hade samma ritual som i den sista måltiden med Jesus.

Andra perioden  var cirka 50 000 f.Kr. – 28 000 f.Kr. Utvecklingen tog fart igen. De använde solenergi och kunde utnyttja norrskenets energi och ta ner den till jorden. De använde en gigantisk pyramid som på sin topp hade en väldigt hög antenn. Energin som kom ner genom den lagrades i en stor kristall, som var förbunden med en kristallsjö. De kunde kontrollera denna energi och skicka den som radiovågor till olika maskiner och för att driva farkoster av olika slag. Man hade TV och telefoner osv. Men till slut tog de ner för mycket energi, som användes för själviska syften, och som de inte kunde kontrollera. Den andra katastrofen kom cirka 28 000 f. Kr. vilken ledde till jordbävningar och översvämningar.

Kontinenten splittrades i två öar varav den större hette Poseida. Pyramiderna de hade byggt var utspridda över världen. Tillsammans bildade de  en andlig pyramid som i sin tur kontrollerade energin över hela världen. Religion fanns också kvar och man hade kontakt med andliga väsen. De hade inte längre metallskepp utan började bygga skepp av trä. De kunde inte längre resa i Universum som i den tidigare perioden. Det var då historierna med Poseidon och halvgudarna startade. Poseidon delade upp världen mellan sina tio söner varav den mest kände var Atlas.

Tredje perioden var 28 000 f.Kr. – 10 500 f.Kr. Man hade nu nått den lägsta nivån av andlighet. Inte hos prästerskapet men hos folket. Korruption florerade och samhället hade brutit samman. De höga andliga ledarna planerade att fly från Atlantis. De tog med sig all sin kunskap. Eftersom de var klärvoajanta visste de att det skulle komma en ny översvämning.

Jordens axel skiftade sitt läge. Polarisen som fanns vid denna tiden smälte snabbt och orsakade översvämningar. När smältvattnet kom till Medelhavet och vidare upp genom Bosporen byttes Svarta havets sötvatten ut av saltvattnet vilket man kan se idag i form av växt- och djurrester på Svarta havets botten. Noaks ark fördes av vattnet över 2000 meter upp på berget Ararat. De ledare som flydde från Atlantis slog sig ner vid Karnak i Egypten och började bygga upp en ny högkultur i Egypten.