Lektion 6 - 2020

Transmigration av den mänskliga själen

Fredag 5 juni, 2020 av John Van Auken

Som en del i detta års ”Enlightenment series” från A.R.E. studeras hur tidigare liv påverkar oss idag. Under en stund ska vi nu lära oss om transmigration. Även om detta begrepp gäller en förflyttning av allt livs essens från en uttrycksform eller manifestation till en annan, används det oftast för att beskriva mänskliga själar i djurkroppar. Du blir kanske förvånad över att höra att Edgar Cayces reading från Akashakrönikan faktiskt bekräftade att detta hade inträffat, men han bekräftade att det lyckligtvis inte inträffar längre. Låt mig förklara.

Innan mänskliga själar någonsin kom till den här världen, fyllde de Kreativa Krafterna (Cayces term) denna värld med mineraler, växter och djur. Till Skaparens överraskning använde sedan några (bara några) av Guds barn (alias mänskliga själar) sin fria vilja för att förflytta sig ut ur himlen till denna materiella värld. Cayce lärde att dessa identifierades i Jobs bok i Bibeln som ”morgonens stjärnor”. (Job 38:7) Nu kan du naturligtvis fråga: ”Hur kunde den Allvetande inte veta att några av barnen skulle göra det?” Cayce fick ofta denna fråga, och han förklarade alltid att Skaparen alltid visste vilka potentiella handlingar barnen kunde ta sig för, men deras fria vilja var verkligen flytande. Paradoxalt nog finns det ett flöde av liv genom en gudomligt förutbestämd plan för skapandet, samtidigt som det är en obegränsad öppenhet att vända och vrida när barnen engagerar sin vilja. Och barnen visade sig vara opålitliga, ofta inkonsekventa och ibland oförutsägbara. Många forntida legender i folklore berättar om en tid tidigt i skapelsen när det rådde kaos. Detta kaos är förknippat med barnens omogna frihet och som en naturlig fas av kreativitet. Genombrott kommer ofta från en virvlande, omedveten process av ostrukturerad undran.

Med tanke på detta förklarade Cayce att de tidigaste morgonstjärnorna som anlände avsiktligt trängde sig in i denna världs materia innan en form för deras närvaro var förberedd. De pressade helt enkelt in sitt medvetande i befintliga växt- och djurformer. Detta är källan till mytologin om mänskliga andar i form av halvdjur: hälften människa och hälften häst (kentaurer); hälften fisk, hälften människa (sjöjungfrur och tritoner); hälften get, hälften människa (satyrer, den mest kända är Pan); hälften kvinna, hälften fågel (sirener, som finns i Homers Odysseus); hälften reptil, hälften människa (gorgoner); hälften växt, hälften människa (mandrake, alruna); hälften träd, hälften kvinna (trädnymf), med flera. Cayces readingar berättar att de kreativa krafterna snabbt började bli havande och bilda en materiell kropp för mänskliga själar. Cayce sa emellertid att dessa förfuskade misslyckade individer först måste göras rena, innan de slutligen kunde använda naturens eller Guds form för människor.

Cayce beskrev hur många forntida tempel runt om på planeten försökte befria sinnen och mixade kroppar hos dem som blivit ordentligt genomträngda av djurens drag och egenskaper. Han talade faktiskt om specialiserade tempel med fokus på att ta bort klor, fiskfjäll, fågelnäbbar, hovar, fjädrar, päls och reptilegenskaper från varelser som var hälften människa hälften djur. När barnen hade renats från dessa, leddes de genom en serie justeringar i genetik och mentala tankemönster, för att de skulle få en idealisk mänsklig form med människans mentala komplex och inte från ett djur eller en växt.

Hos alla de forntida kulturerna finns det berättelser om hur många prototyper av mänskliga former testades innan en som var bra skapades. Maya-legenderna är bland de mest intressanta och egendomliga, och beskriver hur ”skapargudarna”, som vi kanske betraktar som ”Kreativa Krafter”, många gånger försökte skapa en bra kropp för människor, men ofta misslyckades. Även efter att en bra kropp hade skapats ändrades den ofta. Cayce sa, att våra nuvarande kroppar modifieras medan vi lever idag och säger att vår framtida form kommer att ha tolv chakran istället för våra sju, och ha en ljusare utstrålning. Den kommer även att vara mindre tät än våra nuvarande kroppar.
I läror om transmigration antas mänskliga själar ha utvecklats genom inkarnationer i olika djurformer. Cayce såg det inte riktigt på det sättet. Följande är några av Cayces detaljer. Jag har redigerat dem för att de ska ha tydlighet och fokus på vårt speciella intresse.

Här följer frågor och svar ur en reading för en 23-årig sjöman:

F: Har mitt själsväsen upplevt en transmigration genom mindre växt- och djurriken?

S: Dessa riken tillhör den universella själsmedvetenheten. Varje själsväsen skapades, eller började i begynnelsen med Fadern, inte evolutionen med tanke på ”det fanns inte och sedan fanns det”, utan snarare utvecklingen av omgivningarna för själsutveckling hos dem som vandrade från vägen. (1641-1)

Här hänvisar Cayce till vårt odödliga, eviga tillstånd, som är så svårt för oss att förstå. Vi var alltid en essens i medvetandet hos de Universella Skapande Krafterna, eller sinnet hos den Oändliga, Eviga Gud. Således finns det inte en tid då vi inte fanns och då vi finns. Vi fanns alltid och kommer alltid att finnas. Men vårt tillstånd eller vår existensmiljö utvecklas när vi engagerar vår fria vilja och lär oss, utvecklas och växer i förståelse.

Cayce erkänner hur anden hos vissa djur bidrar till människans dynamik, både positivt och negativt. Här är en av hans readingar om detta.

Som anges i Skriften, blåstes liv in i människans själ. (1 Mosebok 2: 7) Cayce identifierar vårt fysiska tillstånd med ordet ”människa” och vårt andliga tillstånd med ordet ”själ”. Han säger att vår själ är andetaget i vår fysiska kropp, särskilt det första andetaget som vi tog som nyfödda.

Vi fortsätter: ”Biologiskt är människan som ett djur i det fysiska, med de önskemål som är som instinkter i djur för att bevara livet, för utvecklingen av arter och för föda. Dessa tre är de krafter som är instinkter i djuret och i människan.” Här identifierar Cayce de tre primära instinktiva drivkrafterna i alla djur, och nu i oss, som självbevarande, fortplantning och näring för att hålla igång kroppen. Vi kan lägga till skydd mot elementen i denna värld.
Vidare: ”Om människan använder denna viljestyrka inom sig för att förstora sin natur, blir denna grunden för köttsliga influenser och förminskar den andliga eller själsliga kroppen hos en sådan individ.” Om vi ​​bara använder dessa instinktiva drivkrafter, blir vi ett primitivt, köttsligt odjur av denna värld och vår högre natur minskar. Vanligtvis är det vid denna punkt i livet som vi alla ropar: ”Det här kan inte vara hela meningen med livet!” Sedan börjar vi leta efter en större mening, ett större syfte.

Vi fortsätter igen: Så, grunden för fysisk lust bidrar till ett sådant individuellt uppror genom att vi använder djurens natur. Härav följer att även om människan fått själen, så att hon kan vara evig och vara en följeslagare till Skaparen, som möjliggör förandligande av den kraft som är kreativ i sig, lever hon genom sina djuriska instinkter och köttsliga önskningar.

Det mentala är också djuriskt, men ändå hos människan, med hennes intellekt, förmåga att jämföra, att resonera, att få reaktioner genom sinnena. Hon kan skapa miljön runt sig och göra förändringar i ärftlig påverkan i en sådan själs erfarenheter. Dessa är den fria viljans gåvor. Sinnet är en utveckling av viljans tillämpning beträffande önskan som har blivit en nåd.

Den mentala önskan som är att berömma sig själv, att bedöma sig själv över sina kamrater eller att använda den gåvan i egots eller andras upplevelser, åstadkommer den kanal genom vilken de köttsliga önskningarna bara blir stötestenar i upplevelserna för dem som vilar på sådana.

För, som det har givits som en av de oföränderliga lagarna, det som en själs sinne förhåller sig till, blir den, för sinnet är byggherren. Och om sinnet är samstämt med lagen hos den kraft som skapade själen, blir den förandligad i sin verksamhet. Om sinnet bygger på köttslig påverkan, blir den destruktiv. [262-63]

Enligt Cayce måste sinnet matas, och det som det ständigt matas med formar medvetenheten. Om det bara är självtillfredsställelse och självupphöjning, då är den djuriska naturen dominerande. Om det emellertid matas med de berömda ”Andens frukter”, då blir det medvetet om den oändliga, eviga naturen. Andens frukter finns i Galaterbrevet 5:22-23. De är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. Dessa lyfter oss ut ur endast köttsliga önskningar och in i vår högre natur. Genom att vi använder viljan kan vi välja att mata våra sinnen och genomföra våra dagliga handlingar med dessa egenskaper. Då är vi både människor/djur och gudomliga/själar i rätt balans, och själen utvecklas i visdom och förståelse.

Denna blogg ingår i A.R.E.s Enlightenment-serie under 2020. Medlemmar i A.R.E. har tillgång till allt tillgängligt material, inklusive en online video och nedladdningsbar månadsläsning, i medlemsdelen på A.R.E.s hemsida EdgarCayce.org/members. Du som är medlem i Stiftelsen Edgar Cayce Center kan få inloggningsuppgifter till denna. Kontakta Gun via info@edgarcayce.se eller tel. 073-945 27 50

John Van Auken är en av de ledande inom A.R.E. Han är en populär föreläsare och reseledare och har skrivit ett stort antal artiklar och böcker. På svenska finns följande böcker: Från Karma till Nåd, Det forntida Egypten – Enligt Edgar Cayce, Edgar Cayce om Andliga Krafter inom dig, Edgar Cayce om Jesus samt Edgar Cayce och Kabbalah.

Gå till >> Om reinkarnation - Introduktion