Lektion 12 - 2019

BLOGG Måndag 2 december 2019 av M.K. Welsch

Lektion 12: Var en föjeslagare till Gud

Gudomliga följeslagare

Begreppet att vara följeslagare till Gud har en vacker klang, men att förstå vad det faktiskt betyder kan vara lite svårt. Från barndomens söndagsskola har de flesta inställningen att vi ser förhållandet till det gudomliga som en människa här nere på jorden som försöker nå en Gud där uppe i himlen någonstans. Avståndet mellan oss verkar nästan som om vi sätter vårt hopp till ”vännen” Gud genom någon jättestor kosmisk Facebook-plattform, men måste vänta på tillåtelse att ansluta. Lyckligtvis gav vår äldre broder Jesus ett tydligt perspektiv på detta ämne när han avslöjade en högre sanning. Jesus lärde - och bevisade genom sitt liv och sitt arbete - att Guds ande är närvarande just här och just nu. Den är i oss. ”Gud med oss” var Mästarens ständiga mantra. Men om så är fallet, vad innebär det att bli en gudomlig följeslagare?

Edgar Cayce lämnade en god ledtråd i sin unika uppfattning om berättelsen om vägen till Emmaus som finns i Lukasevangeliet. Enligt readingarna [1151-4], jämfört med den bibliska berättelsen, inträffade den tre dagar efter korsfästelsen. En romersk soldat vid namn Philoas, vars uppgift var att inspektera verksamheten runt byn Emmaus, gick tillbaka till Jerusalem. Kleopas, en skattmas, och Lukas, den älskade läkaren, följde honom på denna del av resan. De tre männen förde ett djupt samtal om de senaste händelserna på Golgata, när en främling närmar sig och slår följe med dem. Främlingen konstaterar att de personer han just slagit följe med verkar ledsna och han frågar varför. Kleopas svarar att mannen inte kan vara från trakten, för då hade han inte kunnat missa nyheten. Prästerna och härskarna hade överlämnat Jesus från Nasaret, en oskyldig man, att dömas till döden. Och efter att han avrättats upptäckte en kvinna som besökte graven att den var tom och hon såg änglar som berättade för henne att Jesus levde.

Främlingen stannar kvar hos gruppen hela dagen och eftersom det börjar bli kväll när de närmar sig Emmaus beslutar lärjungarna sig för att stanna där för natten. När deras medvandrare ser ut som om han tänker fortsätta ber de honom att stanna. Främlingen samtycker och sätter sig ner för en måltid med sina nya vänner. Readingarna beskriver då att den mystiska gästen tar lite bröd, välsignar det och bryter det i bitar innan han överlämnar dem till männen. I det ögonblicket öppnas plötsligt deras ögon, och förvånade inser de att det är deras Herre. De hade vandrat längs den dammiga vägen till Emmaus i sällskap med Kristus hela tiden.

Berättelsen om den så kallade främlingen som inte var en främling innehåller flera skikt av mening. På ytan representerar den att Mästarens löfte till evigheten uppfylldes. ”Jag är alltid med dig, även till världens slut,” förklarade Han för mer än 2000 år sedan. Och det är sant. Även om Kristus inte längre är synlig i fysisk form, är Kristusanden alltid närvarande i denna värld. Dessutom, när vi bjuder in den anden, kommer Han och äter med oss. Denna Kristus är den osynliga följeslagaren på vår själs heliga resa genom tid och rum - och bevakar oss, ser till oss och visar vägen.

För vårt syfte svarar berättelsen om vägen till Emmaus på frågan om hur vi alla kan bli följeslagare till Gud. Svaret är gömt i synen. Vi blir gudomliga följeslagare i det ögonblick vi öppnar våra ögon för att känna igen Kristus i en annan och dela det bästa vi har att erbjuda (vårt bröd) med den personen. Det kan tyckas chockerande att varje person på jorden - tonåringen som sitter bredvid oss på bio, den troende som går i en annan kyrka än vi, till och med vår högljudda farbror - bär gudomlighetens gnista inom sig. Bibeln beskriver oss som tempel för den levande Gud.

I motsats till vad vi kan tro om de olika scenerna och omständigheterna som dyker upp i våra liv, hävdar Cayces readingar att inget möte är av en slump. Det kortaste mötet med en annan själ har förmågan att förändra oss för evigt. På samma sätt påminner Nya Testamentet oss om att ”komma ihåg att vara gästvänliga mot främlingar, för därigenom har vissa omedvetet haft änglar som gäster.” (Jfr Heb 13:2) Antingen det är en vän eller en fiende så har varje individ som kommer i vår väg ett syfte. Och det syftet är att hjälpa till att forma oss till passande följeslagare till Skaparen.

Den kärlek vi uttrycker idag genom en enkel vänlig handling mot en främling, familjemedlem, granne eller medarbetare är en följeslagare till det gudomliga. Våra handlingar kan vara så små som att välja att le mot biträdet i mataffären eller prata med någon som vi annars skulle ha undvikit. Eller så stora som att omfamna en person som vi upplever som fiende: De vi har betecknat syndare, förlorare, hatiska eller inte av vår egen ras. Möjligheterna att visa kamratskap är gränslösa. Kanske uttryckte Cayces readingar det bäst, när de varnade för att vi inte kommer att vara i himlen - det tillståndet att medvetet känna vår enhet med Gud - förrän vi ”lutar oss mot någon vi har hjälpt.” [3352-1] Sådant är det verkliga kamratskapet.

---------------

Denna blogg ingår i A.R.E.s Enlightenment-serie under 2019. Medlemmar i A.R.E. kan få tillgång till allt tillgängligt material, som inkluderar en online video och nedladdningsbar månadsläsning, i medlemsdelen på A.R.E.s hemsida EdgarCayce.org/members. Du som är medlem i Stiftelsen Edgar CAYCE Center kan få inloggningsuppgifter till denna. Kontakta Gun via info@edgarcayce.se eller tel. 073-945 27 50.

M.K. Welsch har studerat Edgar Cayces readingar i fyrtio år. Hon är en erfaren skribent som under merparten av sin yrkeskarriär arbetat i den ideella världen och hjälpt hängivna människor att skapa en positiv förändring i världen. Hon har arbetat allt från för en nationell miljöorganisation till offentlig TV. Hon har även arbetat i A.R.E.s styrelse och skrivit i magasinet, Venture Inward. Sacred Journey: Edgar Cayce, the Bible and the Path to Enlightenment är hennes första bok.

Gå till >> Introduktion - 2019 >>