Forntida löften, Edgar Cayce och Dödahavsrullarna

Artikel ur medlemskriften, Källan, nr 42, 2019.

(Bilden visar klipporna med grottorna.)

En beduinherde i den judiska öknen sökte efter ett bortsprunget får. Av en slump kastade han in en sten i en grotta bland de vittrade kalkstensklipporna i Qumran vid Döda havets nordvästra rand. Till sin förvåning hörde han ljudet av porslin som krossades. På så sätt började upptäckten av Dödahavsrullarna år 1947, vilket har hyllats som århundradets största arkeologiska fynd.

Denna samling av, för djur gömda, papyrus- och pergamenttexter var lagrade i ungefär 2000 år i beskyddande keramikkrukor. Texterna skrevs av en föga känd judisk sekt, esséerna, som levde i Qumran på Jesus tid. Att Edgar Cayce, tretton år innan de hittades, gav readingar där han förutsåg dessa fynd och dess innehåll, är vår ingångspunkt i historien om hur kristendomen började – inte i en krubba i Betlehem, utan långt tidigare, bland medlemmar i ett judiskt klostersamhälle vid Döda havets stränder.

Dödahavsrullarna omfattar mer än de texter som initialt hittades i Qumrangrottan. Mellan åren 1947 och 1955 upptäcktes elva grottor med niohundra eller fler rullar eller fragment av rullar. De innehöll alla böckerna i Gamla Testamentet i Bibeln förutom Esters bok, tillsammans med flera kända böcker som tidigare bedömdes vara apokryfiska (av oviss äkthet) som t.ex. Jubileerboken och Enoks bok, som för tvåtusen år sedan betraktades som auktoritativa skrifter. Bland dessa rullar i Qumran fanns även esséernas egna böcker om deras samhällsliv med ordningsregler, psalmer och liknande.

Innan upptäckterna i Qumran var ingenting känt om esséerna förutom korta hänvisningar i egyptiska, grekiska och romerska texter. De flesta bibliskt skolade avfärdade dem som en obetydlig radikal judisk sekt som levde isolerade i den judiska ödemarken – om de över huvud taget var medvetna om dem. Det som var känt om deras klosterlika samhällen kommer från Josefus skrifter (född 38 e.Kr.). Han levde kortvarigt samtida med esséerna. Historikerna Plinius den äldre och Filon från Alexandria skrev om dem i realtid. Josefus berättar att esséerna hade en förunderlig förmåga att framgångsrikt förutsäga kommande händelser. Plinius preciserade deras boplats vid Döda havet. Filon, som i hög grad beundrade deras passiva styrka även när de blev förföljda, kallade dem ”dygdens atleter”.

Idag är den allmänt accepterade åsikten att den essénska rörelsen började i Jerusalem som en protest mot hur templet styrdes. Esséerna flyttade till området vid Döda havet, eftersom de föredrog ett liv i ödemarken framför lyxen i Jerusalem. Vidare har man trott att det essénska samhället eller de essénska samfunden, som i hög grad var apokalyptiska, väntade på Messias ankomst. Både Johannes Döparen och Judas Iskariot tros ha levt med dem eller en gång varit medlemmar. Esséernas klosterbosättningar i Qumran vid Döda havet överlevde inte längre än till år 60 e.Kr., när de romerska legionerna strålade samman i Jerusalem för att stoppa den första judiska revolten eller den ”stora revolten”. Allt som idag återstår av deras dokument och lära, förutom de tidigare nämnda skingrade direktiven, är deras hopsamlade bibliotek av betydelsefulla dokument, vilka esséerna innan sin undergång, placerade i keramikkrukor. Dessa krukor upptäcktes i grottorna i Qumran nästan 2 000 år senare. (Bilden visar resterna av det som varit esseérnas skriptorium, rummen där rullarna skapades.)

Edgar Cayce

När Edgar Cayce befann sig i trans kunde han inhämta information om en liten nästan okänd grupp – ett broderskap känt som esséerna. Edgar var en djupt hängiven kristen, som deltog i kyrkan och söndagsskolan och hade sedvänjan att läsa hela Bibeln (alla 66 böckerna) en gång om året under hela sitt liv. Esséerna var emellertid inte ett ämne som han skulle ha mött ens i den bästa bibelklassen på söndagarna någonstans. Likväl, reading efter reading, som kom genom honom innan 1939, berättade för personerna att de hade varit esséer ungefär vid den tid då Jesus ”vandrade på jorden.”

I motsats till den allmänt accepterade historien om esséerna, avslöjar Edgar Cayces readingar en mycket rikligare och mera detaljerad historia – och detta mer än ett årtionde innan upptäckterna i Qumran och nästan femtio år innan innehållet i rullarna blev tillgängligt för offentlig fingranskning!

Bland allt det betydelsefulla som readingarna berättar ingår att esséerna hängivet studerade astrologi och numerologi och trodde på reinkarnation. Detta bevisas huvudsakligen genom att två astrologiska och numerologiska tabeller har hittats bland Dödahavsrullarna, samt åtskilliga referenser i esséernas texter till en pågående batalj mellan Ljusets söner och Mörkrets söner, där deltagarna visade sig och återkom från en livstid till en annan. Bland dessa stridande fanns ledaren för Ljusets söner, den så kallade Rättfärdighetens Lärare, som beskrivs kämpa sedan tidernas begynnelse, och som skulle återkomma som Messias. (Bild av Dödahavsrulle.)

Cayces readingar beskrev även att esséerna var ytterst tränade och disciplinerade, vilket åter bevisades genom upptäckten av Dödahavsrullarna. Intresserade kunde ansluta sig först efter tjugo års ålder och kunde vara av både judisk och icke-judisk börd, men måste genomgå en lång väg av självprövning innan de kunde bli medlemmar. Ingen tilläts bli präst förrän i trettioårsåldern. All egendom var gemensam och alla var klädda likadant, i vita klädnader som alltid bars, såvida man inte arbetade på fälten.

Lika anmärkningsvärt konstaterar readingarna tydligt att många essénska ledare var kvinnor och att de spelade en betydelsefull roll i klostersamhället (precis som de gjorde under den uppstigande kristna kyrkans tidiga år). Detta understöds genom utgrävningar av ett essénskt munkkloster, som förutom badanordningar, en brännugn för keramik och en skrivsal, hade en begravningsplats troligen för essénska rabbiner. Kvinnor hittades bland de begravda i den klassiska essénska stilen, placerade på hyllor ca 180 cm under marken med huvudet mot söder och inlindade i enkla vita kläder.

(Bilden visar synagogan i Nasaret.)

Förväntan

Tack vare upptäckterna i Qumran håller bibliska forskare gärna med om att esséerna väntade och förberedde för Messias ankomst. Cayces readingar berättade en mycket större historia, som direkt kopplade ihop esséerna med Jesus och den framtida kristna kyrkan. Detta blev uppenbart när Cayce tillfrågades vad ordet essé betydde. Svaret blev ”förväntan”, vilket var en hänvisning till hur de betraktade sig själva och sin uppgift. Genom böner, disciplin och asketiskt levnadssätt förväntades de fullfölja det forntida Gamla Testamentets profetior beträffande den kommande Messias. Och mer än bara det, de skulle faktiskt bistå vid Kristus födelse och senare delta i hans fostran och utbildning.

Där fanns de i förfädernas tro till vilka löften gavs att detta skulle fullföljas enligt begynnelsens nedteckning. Därför fanns en kontinuerlig förberedelse och hängivenhet hos dem som skulle kunna bli kanaler genom vilka detta utvalda redskap skulle kunna komma in – genom val – i materia. Således fanns det i Karmel (det essénska klostret) – där prästerna av denna tro fanns – de utvalda unga flickor som var hängivna detta syfte, detta tjänande och denna uppgift. Bland dessa fanns Maria, den älskvärda, den utvalda och hon som det hade förebådats, vald som kanalen. Således skildes hon från gruppen och togs om hand speciellt för denna uppgift. Det var begynnelsen, det var grunden till det ni kallar kyrkan.

Sedan, när dagarna var fullbordade så att profetian skulle komma som hade givits av Jesaja, Malaki, Joel och de sedan gammalt, blev hon – Maria gift med Josef – ett utvalt redskap för syftet bland de av prästerna, den essénska sekten eller gruppen som hade separerat och hängett sig i kropp, själ och ande för detta kommande – med barn. Sedan, enligt den givna nedteckningen, som är den allmänna kunskapen för de flesta, föddes där i Betlehem i Judéen detta väsen, denna själ, Jesus. [5749-7]

Tretton år efter att Cayce berättade historien om esséerna, kom forskaren Edmund Wilson, som skrev för The New Yorker om upptäckten av Dödahavsrullarna, fram till i stort sett samma slutsats. ”Klostret i Qumran, konstruktionen som står sig mellan det bitande vattnet och de tvärbranta klipporna, med dess egen brännugn och hälsobrunnar, dess kvarn och avloppsbrunn, dess konstellation av heliga dopfuntar och de oförstörda gravarna med deras döda, är kanske mer än Betlehem eller Nasaret, kristendomens vagga.”

Melkisedek och Jesus

Ett annat avsjlöjande av Cayce rörande esséerna gäller Melkisedek, den mytomspunna översteprästen i Salem och Rättfärdighetens konung. Enligt readingarna är denne Melkisedek en tidigare inkarnation av Jesus.

Vem var Melkisedek enligt den ortodoxa traditionen? Abraham betalade honom tionde, det allra första tecknet på att Melkisedek var begynnelsen på den prästerliga traditionen i Israel. I psalm 110 i Psaltaren nämns han igen ”… Herren har svurit en ed som han inte skall bryta: Du är präst för evigt i Melkisedeks efterföljd.” Denna referens finns i Nya Testamentet i Johannes evangelium 8:58, när Jesus säger: ”… jag är och jag var innan Abraham blev till.” Cayce berättar att Jesus talade om sig själv och readingarna gör ytterligare referenser till andra inkarnationer av Jesus inklusive Amilius, Adam, Hermes, Josef, Josua och Jesua skrivaren.

Den bild som tar form i esséernas texter handlar om en Rättfärdighetens lärare som beskrivs föra en kamp från tidernas begynnelse och skulle återkomma som Messias. Om du vill kan du föreställa dig vad det betyder i ett större sammanhang med Bibeln och avslöjandena i Dödahavsrullarna. Scenen i synagogan i Nasaret som beskrivs i Lukas evangelium 4:18, där Jesus ger vad många ser som hans invigningstal, är plötsligt meningsfull: Alla i synagogan hade sina blickar riktade mot honom, när han läste ur Jesaja 61:1-2. ”Herren Guds ande fyller mig, ty Herren har smort mig. Han har sänt mig att frambära glädjebud till de betryckta och ge de förkrossade bot, att förkunna frihet för de fångna, befrielse för de fjättrade, att förkunna ett nådens år från Herren.” (Förf. kursivering). Jesus tillkännager i huvudsak den Heliga Skrift som beskriver Messias alla konstaterade funktioner, såväl som hans egen messianska identitet.

Avslöjandet accepterades av ingen mindre än Theodore Gaster, den briljante kännaren av hebreiska, som själv undersökte Dödahavsrullarna som innehöll Jesajas bok. Gaster förklarade att i Jesaja 61:1-4 infördes den hebreiska bokstaven mem där ordet ”Herre” ofta förekommer. Som Jesus säger till de äldste i Lukas evangelium, fastslår han inte bara sin roll som Messias utan går också tillbaka till sin tidigare inkarnation som Melkisedek.

Ytterligare bekräftelse på sambandet mellan Melkisedek och Messias kan hittas i Dödahavsrullen från grotta nr 11, den sista grottan som grävdes ur och dateras till runt år 50 f.Kr. Den första delen av denna rulle saknas, men det som återstår är ungefär 28 rader med ytterst betydelsefullt innehåll beträffande Melkisedeks apokalyptiska (sista) dagar. Han omnämns då som Elohim, ett namn som oftast är reserverat för Gud. Detta avsnitt är skrivet i undervisande stil och tillkännager ”året av (Melkisedek), Herrens favorit”, som i Jesaja 61:2 (”nådens år från Herren”). Precis som dr Gaster hade upptäckt, är hänvisningen till den judiska återkomsten till det sätt som presenteras i Jubileumsboken. Men detta var ett jubiléernas jubileum, en tionde jubileumsperiod, som omfattar ”befrielsen av de fångna” från Belials ”fängelse” till Rättfärdighetens konung. Detta hänvisar direkt till Jesus tal i synagogan i Nasaret som nämndes ovan och finns i Lukas evangelium kapitel 4.

Cayce och St. Lukas

Andra överraskningar i Cayces readingar bidrar till att ge ytterligare insikt i betydelsen och budskapen som visades i Dödahavsrullarna. En riktigt angenäm överraskning för Cayce själv var år 1938, runt den tid då större delen av informationen om esséerna kom fram.

I reading [294-192] för Cayce själv, frågade ledaren om Cayce haft några inkarnationer i ”landet Israel” när ”Mästaren vandrade på jorden”. Cayce fick veta att hans namn vid denna betydelsefulla tid var Lucius Ceptulus eller Lucius från Cyrene (efter hans hemstad). Enligt denna reading hade Lucius varit en av de sjuttio personer som sändes ut två och två för att förbereda vägen för Hans uppdrag. Men det fanns mera! Lucius hade blivit biskop av Laodicea med bifall av ledarna och apostlarna i den tidiga kyrkan och var släkting till läkaren Lukas som nämns i Bibeln. Här kom det största avslöjandet: Cayce fick veta att han faktiskt hade del i författandet av Lukas evangelium tillsammans med sin släkting Lukas. (Vilket lovord för en bibelläsare som han!)

Detta leder till den större berättelsen i Dödahavsrullarna eftersom både readingarna och Lukas kommenterar den heliga familjens flykt till Egypten för att undvika påbudet från den svartsjuke Herodes den store. De stannade kvar där i fyra och ett halvt år innan de återvände till Israel efter Herodes död, och därigenom fullföljde en profetia i Gamla Testamentet. Medan de var i Egypten studerade Jesus moder Maria, och andra med henne, de nedteckningar i biblioteket i Alexandria som hade med den unge Messias att göra. Både readingarna och Lukasevangeliet (kap 2) berättar att ”Maria behöll och begrundade detta i sitt hjärta.” Med andra ord hade Maria (och troligen andra esséer) ett profetiskt sätt att följa de framtida händelserna i Jesus liv och verksamhet. Vid varje betydelsefull tidpunkt fullföljde Jesus Gamla Testamentets profetia som esséerna kände till eller förväntade sig.

”När Israel var ung fick jag honom kär, och från Egypten kallade jag min son.” Detta är det Gamla Testamentets proklamation och profetia ur Hosea 11:1. Tack vare Cayce och Dödahavsrullarna kan vi förstå detta uttalande på nya och spännande sätt, vilket gör Cayce-materialet så avgörande för vår förståelse av det förflutna - och även till vår framtid.

Den 4 juni 1954 dök en samling Dödahavsrullar upp till försäljning i en liten annons under rubriken ”Till salu” i Wall Street Journal. Den löd: ”Bibliska manuskript som dateras tillbaka till minst 200 f.Kr. är till salu. Detta kan vara en idealisk gåva till en religiös institution eller utbildningsinstitution från en individ eller grupp.” En som svarade på denna annons var filantropen Samuel Gottesman, vars svärföräldrar var aktiva inom A.R.E. och hade fått hälso-, affärs- och livsreadingar av Edgar Cayce. Tack vare Gottesman köptes dessa rullar för donation till landet Israel och en stiftelse bildades för att bygga ”Shrine of the Book” (Bokens helgedom) i Jerusalem, den byggnad som förvarar Dödahavsrullarna och andra forntida heliga skrifter. På liknande sätt fick svärfadern och advokaten Phillip Bartos, som var medplanerare till byggnaden i Jerusalem, readingar av Cayce och var aktiv medlem i A.R.E. och personligen träffade Cayce. Med tanke på deras uppgifter att bevara och beskydda Dödahavsrullarna kan man rimligen fråga sig vilket samband dessa personer hade till esséerna i tidigare inkarnationer. Cayces readingar avslöjar emellertid inte det för oss! Inga livsreadingar placerar dem vid eller runt Döda havet före eller under romartiden.

Författaren:
Ralph Wm Spears är en pensionerad lutheransk präst som tjänstgjorde i fyra stater under femtiotre år. Hans utförliga studier av Dödahavsrullarna, som upptäcktes när han var nio år, drog honom till A.R.E. och Cayces readingar 1965, att resa med Hugh Lynn och Charles Thomas Cayce på en A.R.E.-resa till Israel 1976 och alldeles nyligen att föreläsa vid A.R.E. i Virginia Beach och vid A.R.E.s center i New York. Han bor i Indianapolis med sin hustru Sallie.

Översättning: Ole Barry
Artikel av Ralph Wm Spears ur magasinet Venture Inward, jan-mars 2018.