Lektion 2 - 2019

BLOGG fredag 1 februari 2019 av John Van Auken

Lektion 2: Vägledd av kärlek

De flesta människor älskar kärlek! Vi förstår inte alltid kärleken. Vi blir ofta sårade i kärlek, särskilt obesvarad kärlek. Och trots vår kärlek till andra, sårar vi ofta dem. Men det är ingen tvekan om hur mycket människor älskar kärlek! Det är ett ofta förekommande tema i sånger och sagor. Att försöka undvika kärlek är nästan omöjligt eftersom naturen i våra kroppar har byggt in några av de mest kraftfulla hormonerna för att älska. Evolutionens orubbliga drivkraft för artens överlevnad har utvecklat en mänsklig kropp som är laddad med kraftfulla kemikalier för att säkerställa att mänskliga förbindelser ska lyckas. ”Kärlekskemikalien” är fenyletylamin (PEA). När detta ämne frisläpps i hjärnan, kommer personen att känna sig okontrollerat amorös, romantisk och ”påtänd” av den som är föremål för dessa känslor. Följ upp detta med lite oxytocin (ofta kallat ”kärlekshormon”), och du känner dig avslappnad av kärleksfull beröring. För att förhållandet ska leva vidare, måste endorfiner emellertid frisättas i hjärnan. Om de gör det, fortsätter kärleksförhållandet.

Märkligt nog korrelerade Edgar Cayce kärlek till lag - vilket är paradoxalt. Så här sa han om detta:

Guds lag är Guds KÄRLEK och inte någon påfrestning. Gör ditt liv och din kärlek till din medmänniska levande i ditt liv varje dag. Le ofta. Tala milt. Var vänlig. [262-109]

Till en 12-årig judisk flicka sa Cayce:

Herrens lag är fullkomlig. Kärlek till lagen, Herrens kärlek är fullkomlig. För kärleken är fullkomlig, om den är osjälvisk i sina reaktioner i umgänget med varandra. Det första och det sista budet är hela lagen: Du skall älska Herren din Gud med hela ditt hjärta, ditt sinne, din själ, din kropp, och din nästa som dig själv. Resten bara förklarar, bara tolkar, bara manifesterar lagens principer för individen. För lagen är kärlek, och kärlek är lag. Och Herren är ett i dessa. [2905-3]

Med hjälp av de grekiska orden eros, philia och agape hjälper faktiskt grekerna oss att förstå att det finns tre stora sorters kärlek. Eros hänvisar till kärlek som är passionerad, intensiv och sexuell. Philia är kärlek och uppskattning av någon annan, bortom en själv. Det är vänskap, familjelojalitet, bindningar till samhället, kärlek till ens arbete och liknande. Philia är förknippat med ”broderlig”, som i Philadelphia (phila-delphi, den broderliga kärlekens stad). Agape är Guds kärlek till sina barn och mänsklighetens kärlek till varandra. Agape söker inte något i gengäld för sitt uttryck. Agape har emellertid en etisk standard och kan därför opartiskt bestämma andras berättigade kärlek - något som vi idag känner igen som ”tuff kärlek”, vilket betyder en kärlek som kallar den andra till högre beteendenivåer. Nya Testamentet, skrivet på grekiska, använde agape i många ”kärleks”-uttalanden. När munkarna gjorde översättningen till King James version av Bibeln var de så bekymrade över att det engelska ordet för kärlek, ”love”, var för vagt, inte lika klart som det grekiska ordet, så de översatte agape som ”charity” (välgörenhet, människokärlek)! Agape är alltså likartat med välgörenhet, att bry sig om andra utan att söka någonting i gengäld. Thomas av Aquino kallade välgörenhet ”grunden eller roten” till alla kristna dygder. King James Bibel är den enda engelska Bibel som använder ordet ”charity” (välgörenhet), alla de andra engelska översättningarna använder fortfarande ”love”.

Bibeln är full av uppmuntran att visa kärlek. I Johannes första brev står det: ”Mina kära, låt oss älska varandra, ty kärleken kommer från Gud och den som älskar är född av Gud och känner Gud. Men den som inte älskar känner inte Gud, eftersom Gud är kärlek.” (1 Joh 4:7-8) ”Men om vi älskar varandra är Gud alltid i oss, och hans kärlek har nått sin fullhet i oss.” (1 Joh 4:12)

De flesta har kommit att förstå att Jesus inte menade bokstavlig död, utan tänker mer på vad någon annan kan behöva än vad jag själv vill. Ändå får detta inte bli självförstörande. Ingen kan anklaga Jesus för att vara en dörrmatta av självförstörande kärlek. Han utstrålade ofta en tuff kärlek. De omkring honom behövde ofta höra sanningen och en tydlig position om Guds sätt, inget pjosk. Kanske är det bästa exemplet hans diskussioner med Petrus. Ett exempel var när Jesus förklarade att ”han måste gå till Jerusalem och lida mycket genom de äldste och översteprästerna och de skriftlärde och bli dödad och bli uppväckt på tredje dagen.” När Petrus hörde detta motsatte han sig det och föreslog att de inte skulle in i staden och därmed undvika myndigheterna: ”Petrus tog honom då avsides och började förebrå honom och sade: ’Må Gud bevara dig, herre! Något sådant skall aldrig hända dig.’ Men Jesus vände sig och sade till Petrus: ’Håll dig på din plats Satan. Du vill få mig på fall, för dina tankar är inte Guds utan människors.’” (Matt 16: 21-23) För Petrus skull måste han inse att hans tänkande var likt Satans, att önska det som verkade bäst för människor framför det som är känt för att vara Guds vägar. Jesus älskade Petrus, men sanningen måste också upprätthållas.

En nyckelpassage i Nya Testamentet lägger grunden för hur alla andra bibliska perspektiv på kärlek kan förstås. Scenen är också fascinerande. Jesus är vid templet i Jerusalem där duvor offras och lukten och röken finns överallt. En skriftlärd som arbetar vid templet hör när Jesus svarar på frågor och han tycker om Jesus svar, så han ställer en mycket viktig fråga. Dessa avsnitt finns i Markusevangeliet: ”En av de skriftlärda som hörde dem diskutera märkte hur väl Jesus svarade dem och kom fram och frågade honom: ’Vilket är det viktigaste budet av alla?’ Jesus svarade: ’Viktigast är detta: Hör, Israel, Herren, vår Gud, är den ende Herren, och du skall älska Herren, din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av all din kraft. Sedan kommer detta: Du skall älska din nästa som dig själv. Något större bud än dessa finns inte.’ Den skriftlärde sade: ’Du har rätt, mästare! Det är som du säger: han är den ende, det finns ingen annan än han. Att älska honom av hela sitt hjärta, av hela sitt förstånd och av hela sin kraft och att älska sin nästa som sig själv, det är mer än alla brännoffer och andra offer.’ När Jesus hörde att mannen svarade klokt sade han: ’Du har inte långt till Guds rike.’ Sedan vågade ingen fråga honom mera. (Mark 12:28-34)

Lägg märke till hur Jesus bekräftar den visdom och förståelse som den skriftlärde har fått genom sitt eget personliga andliga sökande. Lägg också märke till att även om den skriftlärde finns i den fysiska världen, säger Jesus att han inte har långt till Guds rike. Detta avslöjar att Guds rike inte är bortom denna värld. Himlen kan närma sig när vi är inkarnerade. Lägg även märke till hur en tjänsteman i templet, där bruket av djur och kornbränning ingår i den dagliga ritualen, har kommit att veta att det här inte är vad Gud söker. Gud söker kärlek från oss, kärlek till Gud och våra medmänniskor. Tänk på att de som lever med oss är våra närmaste medmänniskor, men vi tar dem ofta för givet. De borde få vår kärlek. Vi ska göra som Cayce anvisat: Gör ditt liv och din kärlek till din medmänniska levande i ditt liv varje dag. Le ofta. Tala milt. Var vänlig. [262-109]

Gå till >> Introduktion - 2019 >>