Lektion 3

BLOG ONSDAG 28 FEB 2018 AV KEVIN J. TODESCHI

Enlightenment series

Lektion 3: Edgar Cayce om Ideal

Alltså, desto viktigare, den allra viktigaste erfarenheten för denna eller vilken enskild individ som helst är att först veta vad som är idealet – andligt. [357-13]

Under olika perioder i livet kämpar vi alla med vad vi borde göra, vilken väg vi ska gå eller hur vi kan hitta den speciella nisch som Gud har i åtanke för oss. Vi finner att vi söker något, även om vi ofta är osäkra på vad det är. Eftersom detta tillstånd av inre förvirring är något vi alla har gemensamt, skulle man kunna tro att en praktisk lösning som ger insikter eller svar på detta dilemma skulle kunna basuneras ut från bergets högsta topp. Ändå är kanske en av de mest förbisedda principerna i Edgar Cayces readingar konceptet att arbeta med ”ideal” och det är just den principen som kan förse oss med en strategi att besvara detta inre anrop.

Eftersom readingarna rekommenderar att vi skriver ned våra ideal - fysiskt, mentalt och andligt - kan vi frestas att tro att detta är en engångsuppgift, där vi fyller i kolumner eller gör noteringar som man aldrig mer ska brottas med när de väl är satta på pränt. Ändå gjorde Cayce det tydligt att vikten med att arbeta med ideal bör vara en ofta förekommande aktivitet i våra liv, där vi utmanas, uppmuntras och till och med sporras att påbörja ett personligt mästerverk på själsnivå. På detta sätt kan readingarnas insikter om ideal ge mycket vägledning i livet, genom att hjälpa oss att manifestera det allra bästa vi har att erbjuda vår värld, Gud och oss själva.

I enklaste form är ett ideal det motiverande inflytande som förstärker avsikterna varför vi gör det vi gör. Det är som en polstjärna som vägleder oss i nattens mörker, så att vi kan fokusera på vilken kurs vi önskar hålla. Medan ett ”mål” är något som kan uppnås, är ett ”ideal” i Cayces terminologi ett motiverande mönster som styr livet. Det är inte något som vi kommer att kunna samla ihop som ett värdefullt samlarobjekt. Det är mer som att vara vänd mot solen – strålarna värmer ansiktet när vi vänder det mot dem – man bara vet detta när man tittar mot den!

Vad som kan vara överraskande ur readingarnas perspektiv är emellertid att alla arbetar med ideal, även om det är på ett omedvetet plan. Cayce berättade till exempel för en person:

Varje enskild individ, vare sig den är medveten om det eller inte, väljer själv ett ideal i den materiella världen, i den mentala världen, i den andliga världen. [1011-1]

En annan person fick veta att anledningen till att han hade så många problem och så mycket förvirring i sitt liv var att han aldrig riktigt hade etablerat ett medvetet ideal. Han kände ofta som om han var i ett förvirrat tillstånd, helt enkelt för att det ideal som han hade etablerat (visserligen omedvetet) var en ”vandrares” ideal. Han fick rådet att göra ett medvetet val och att börja arbeta med det på ett positivt sätt. [323-1] Readingarna påminde ofta om att ”sinnet är byggherren”. Med andra ord, det som en individ tänker på blir en större del av hans eller hennes liv.

Ett sätt att börja upptäcka vilka omedvetna ideal vi har skapat i det egna livet är att ställa oss introspektiva frågor som:

1) Vilken typ av arbetsplats skulle mitt arbete vara om varje anställd var precis som jag?

2) Vilken typ av familjeliv skulle det vara om varje maka/make/barn var precis som jag?

3) Vilken sorts grannskap skulle det vara om alla grannar var precis som jag?

4) Vilken typ av egenvärde skulle individer ha om alla hade min självkänsla?

eller

5) Vilken typ av kyrka eller synagoga skulle min församling vara om varje medlem var precis som jag? Frågor som dessa är inte avsedda att avskräcka oss, utan istället hjälpa oss att inse hur kraftfulla de omedvetna idealen har varit i att forma det vi blivit, både positivt och negativt.

Ett medvetet ideal är något som vi är villiga att mäta varje tanke, ord och handling mot. Om vi till exempel valde ”kärlek” som ett medvetet ideal, borde det fastställa vårt kriterium för alla våra handlingar. Det kan också peka ut den riktning som vi vill gå i. Med hjälp av de fem frågorna ovan i samband med idealet kärlek kan vi fråga oss:

1) Vilken typ av anställd skulle en kärleksfull person vara?

2) Vilken typ av familjeliv skulle en kärleksfull person ha?

3) Vilken typ av granne skulle en kärleksfull person vara?

4) Hur skulle en kärleksfull person uppvisa egenvärde och självkänsla? eller

5) Hur skulle en kärleksfull medlem i en kyrka eller en synagoga vara? Genom att upptäcka våra ”bästa gissningar” för egenskaperna hos en kärleksfull person (eller vilken kvalitet vi för närvarande har valt som ideal) kan vi börja visa upp samma egenskaper i oss själva och i processen bättre börja visa det ideal vi önskar ha som motivation i alla våra göranden.
Så, som svar på frågan: ”Vad är ett ideal?” – är det något som påverkar alla våra handlingar, alla våra tankar och även alla våra känslor. Det är en motiverande impuls som formar vem vi är, liksom vilka vi så småningom blir. Idealen i våra liv är väldigt starkt motiverande och om vi inte känner till dem och tar initiativet, kan de till stor del förbli omedvetna. Vi kan faktiskt ha ideal och inte ens veta vilka de är!  

Så varför är ideal viktiga? Vad ett ideal är, besvarar delvis frågan varför det är viktigt. Eftersom ett ideal formar våra liv och erfarenheter, även vilka vi är på väg att bli, måste det vara ytterst viktigt. Readingarna konstaterar att det enskilt viktigaste vi kan åstadkomma är att bestämma ett medvetet ideal. I grunden är orsaken till detta trefaldig:

1) Idealet leder och formar ”andens” impulser i våra liv.

2) Idealet hjälper oss att hantera (och håller oss ansvariga för) de erfarenheter vi behöver för att lära känna oss själva.

3) Idealet kan hjälpa oss att arbeta oss igenom den förvirring vi ibland känner beträffande det vi kallar ”fri vilja”!

Hela citatet (som ofta upprepas) från Cayce-materialet om ”sinnet är byggherren” lyder: Anden är livet, sinnet är byggherren och det fysiska är resultatet. Om man kraftigt förenklar terminologin är ordet ”anden” i readingarnas vokabulär i själva verket kreativa impulser som kan användas positivt eller negativt. Det är den livskraft som kan riktas genom sinnets och viljans aktivitet för osjälviska (goda) eller själviska (onda) handlingar. Sinnet är den mekanism genom vilken vi bestämmer var och hur vi ska fokusera våra kreativa energier, och även vår uppmärksamhet. Slutresultatet av att fokusera denna kreativa impuls i en specifik riktning eller aktivitet (medvetet eller omedvetet) är att vi drar till oss vissa erfarenheter, till och med människor, i våra liv. Faktum är att vår fysiska/materiella värld blir scenen (resultatet) där vi kan se andens aktivitet, riktad genom kraften i vårt sinne, uppspelad framför våra ögon.

Hur många av oss har någonsin gått in på en biograf utan att ens titta på biotablån eller ha en känsla av vad som visas, köpt en biljett till vad som helst som biljettförsäljaren råkade känna för att sälja till dig, och sedan helt enkelt satt dig ner utan att ens bry dig om vad det var du skulle titta på? Ändå är det just den upplevelsen vi skapar för oss när vi inte engagerar oss att skapa ett medvetet ideal. Utmaningen att arbeta med ideal verkar vara att vi uppmuntras att helt enkelt gå bortom en personlig intellektuell övning till en strategisk kartläggning över hur idealet kommer att påverka interaktionerna med andra, oss själva och även omgivningen. Många har funnit att nyckeln till att praktiskt använda ett andligt ideal i det materiella livet är att återigen arbeta med begreppet ”anden är livet, sinnet är byggherren och det fysiska är resultatet.”

Det första steget innebär att du tar ett pappersark och ritar tre kolumner. Märk den första ”Mitt andliga ideal”, den andra ”Mina mentala attityder” och den tredje ”Mina fysiska aktiviteter”.

Cayce-materialet låter oss förstå att ett andligt ideal optimalt sett är den högsta ”andliga” kvaliteten eller det högsta uppnåeliga som vi kan hoppas motivera oss i livet just nu. För vissa kan detta vara det mönster som Jesus fastställde, för andra kan det vara en kvalitet som ”kärlek”. För att verkligen börja arbeta med ideal bör vi dock välja den kvalitet eller egenskap som för närvarande saknas i vårt eget liv i relationerna med andra. Kanske finner vi till exempel att vi måste vara mer ”tålmodiga”, mer ”förlåtande” eller mer "förstående” i interaktionen med andra. Ideal växer och förändras allt eftersom vi agerar enligt dem, så det är viktigt att välja något som vi verkligen kan börja arbeta med. För denna övning säger vi att det andliga idealet för närvarande är ”förlåtelse”. Då skriver vi förlåtelse under den första kolumnen ”Mitt andliga ideal”.   

Under den andra kolumnen måste vi börja lista ”Mina mentala attityder” - attityder som bidrar till att bygga en anda av förlåtelse i relationerna med andra och oss själva. Kanske bestämmer vi att ”medkänsla” är en attityd som vi behöver arbeta med i en frustrerande relation med en förälder, kanske är ”öppenhet” den mentala inställning vi vill börja ha avseende ett av våra barn som vi har haft problem med, och eventuellt beskriver ”tålamod” bäst den attityd vi behöver använda mot oss själva. Vår ideal-tabell ska lista alla personer i våra liv som vi behöver för att träna förlåtelse som andligt ideal, plus en positiv mental attityd som ger impulser till hur vi ska börja arbeta med var och en.

Den tredje kolumnen är den mest detaljerade. Det är det enda stället där vi kan skriva ner alla de fysiska aktiviteter vi ska börja med i förhållande till specifika individer. ”Mina fysiska aktiviteter” bör helt enkelt spegla de mentala attityder vi har i förhållande till det andliga idealet. Med tanke på oss själva och den mentala inställningen ”tålamod” kanske var och en av följande åtgärder är lämpliga för att hjälpa till att bygga den inställningen: Sluta säga (eller ens tänka) ”Jag kan inte”, göra en lista över varje tillfälle då jag har fått förlåtelse för något, börja be om att jag är målinriktad och har uthållighet att gå framåt, osv. Varje inställning och person ska ha en lista med flera aktiviteter som vi ska börja arbeta med. Dessa aktiviteter ska visa hur man kan föra in andliga ideal i den materiella världen.

Även om readingarna ger oss rådet att välja ett personligt ideal, förklarar de också att det bara finns ett ideal. En individ fick höra: ”Det finns ETT sätt, men det finns många vägar”. [3083-1] Vad detta antyder i huvudsak är att vi alla rör oss mot ett slutgiltigt ideal. Oavsett om vi vill kalla detta ideal ”fullkomlighet” eller ”Kristusmedvetande” eller ”Gudsmedvetande” eller något annat som vi personligen är bekväma med, är det slutgiltiga idealet det högsta andliga som är möjligt att uppnå. Därför är alla de mindre idealen (som aspekter av ”kärlek”, ”tjänande” eller ”vänlighet”) steg eller byggstenar mot det högsta idealet. Det slutgiltiga idealet är enligt Cayce intressant nog inpräntat i själens struktur - en medvetenhet som beskrivs som medvetenheten om själens enhet med Gud. [5749-14]

Trots att var och en av oss kan ha olika idéer, planer eller mål om hur saker ska göras, ger readingarna rådet att vi - trots alla våra skillnader - kan dela ett gemensamt varför. Till och med under oron och det internationella kaoset på 1930-talet gav readingarna en sorts föreskrift som skulle kunna föra samman hela mänskligheten. Trots det faktum att alla nationer hade olika idéer, framkastade Cayce att världen kunde dela ett gemensamt ideal. Detta ideal var hans ”svar till världen”:

Världen som en värld ... har förlorat sitt ideal. Människor behöver inte ha samma idé. Människan - alla människor - kan ha samma IDEAL! ... som bara kan uppnås då alla som har det enda Idealet, inte den enda idén, utan ”Du skall älska Herren din Gud med hela ditt hjärta och din nästa som dig själv!” Detta är hela lagen, detta är hela svaret till världen, till varje själ. Det är svaret på världens tillstånd så som de existerar idag. [3976-8]

Omarbetad från Edgar Cayces Tolv Lektioner i Andlig Utveckling.

Hur du kan arbeta med lektion 3 >> Handledning 3 >>

Affirmation till Lektion 3 >> Affirmation 3 >>